Jakob Jennerholm Hammar och Josefin Åberg

Växelverkan

Utställningen, framtagen av Jakob Jennerholm Hammar (f.1991) och Josefin Åberg (f.1995), är ett skapande samarbete och utbyte av kunskap som undersöker relationen mellan teknologi och hantverk, mönster, material och kod. Med bakgrunder inom kreativ programmering samt textil konst och design tar utställningen form i en dialog mellan två konstnärliga praktiker. Trots initiala olikheter mellan arbetsmetoder möts de i kodbaserade strukturer och textiliers algoritmiska natur.

Deras samarbete påbörjades inför den tidigare utställningen ‘’Bristfälliga instruktioner’’ (2023) och i ett gemensamt sökande efter den transformativa potentialen i det bristfälliga. Genom okontrollerbara digitala flöden, tekniska glitchar, improvisation och oavslutade samtal tillåts något oförutsägbart och överraskande träda fram ur de strikta rutnät som ramar och ger form åt pixlar och fibrer.

Utställningens titel är sprungen ur en konstnärlig process där utbytet och den ömsesidiga påverkan är central. Ett arbete där två konstnärer möter varandra liksom viljestarka material och oberäkneliga teknologier.

__________________________________________

Josefin Åberg (f.1995)

Med en specialisering inom vävning, drivs Josefins praktik av att utforska förhållandet mellan traditionella vävtekniker, datorgenererade verktyg och digital estetik. Genom att kombinera kontrasterande metoder - analogt/digitalt, det långsamma/snabba, människa/maskin - skapas ett dynamiskt samspel av motsatser. Genom dem undersöks alternativa applikationer och samtida uttryck för traditionella textilier inom hand- och industrivävning.

__________________________________________

Jakob Jennerholm Hammar (f.1991)

Som audiovisuell konstnär och kreativ programmerare utforskar Jakob frågor kring öde, påverkan och ansvar. Genom förändrings- och transformationsprocesser åberopade genom hög/låg-teknologiska experiment framkommer kod, pixlar, textilier och andra föremål. Materialet, verktygen, omgivningen och de artefakter som frammanas uppmuntras att lämna sina spår som kollaboratörer. Mönster och kod ritas och skrivs genom ständigt oförutsägbara samtal, interaktioner och generativa skeenden.