Utmaning: Ekonomi

Den kommunala vården- och omsorgen är en omfattande del av den kommunala verksamheten. Det berör nästan hälften av kommunens personalstyrka och 30% av kommunens kostnader.

Äldreomsorgen som utgör den största delen av den kommunala vård- och omsorgen har haft stora kostnadsökningar de senaste åren sett till kostnad per invånare. Kostnaderna för hemtjänst har ökat med ca 30% sedan 2015 och särskilt boende med ca 20%. Även om pandemin bidragit till kostnadsökningarna kan man se att kostnaderna har ökat för varje år samt att en stor del av kostnadsökningarna skedde innan pandemin utbröt.

Dessa kostnadsökningar gör det också svårt att göra satsningar på t.ex arbetsmiljö och kvalitet, istället måste de medel som anslås användas till att täcka uppkomna underskott. Äldreomsorgens budgetanslag har under flera år inte täckt de uppräkningar som ordinarie verksamhet för med sig, såsom löneökningar, inflation osv.

Äldreomsorgen i Sollefteå kommun är också dyrare sett till övriga kommuner i regionen. Såväl hemtjänst som särskilt boende är dyrare i Sollfteå kommun jämfört med grannkommuner och riket i övrigt.

Även kommunens kostnader för personer med funktionsnedsättning 0-64 år enligt socialtjänstlagen har ökat kraftigt de senaste åren och tillhör de högsta i regionen. Det är främst personer med psykiska funktionsnedsättningar som ökar i hela Sverige och det ser vi i Sollefteå kommun också.

35 timmars arbetstid

År 2008 införde Sollefteå kommun 35-timmar per vecka som heltidsmått för anställda inom vård och omsorg i kommunals avtalsområde, dvs äldreomsorg, socialpsykiatri och funktionsstöd men inte för legitimerad personal. Syftet med reformen var att minska sjukfrånvaron och göra det enklare att rekrytera till yrket. Det finns inget som talar för att reformen har uppnått sitt syfte. Det har under perioden inte gått att notera en lägre sjukfrånvaro eller att det blivit lättare att rekrytera till yrket. Noteras bör att personalen inte längre upplever arbetstidsförkortningen som en förmån.

En tydligare effekt är dock att bara äldreomsorgen förlorar ca 41 600 timmar/år vilket motsvarar en kostnad på ca 11 500 000 kr eller 21 årsarbetare. Det är timmar som idag täcks av vikarier eller där övertid måste beordras ut. En konsekvens kan därför vara att den ordinarie personalen upplever en ökad press och stressigare arbetsiljö som kan leda till högre sjukfrånvaro och svårigheter att rekrytera.

Det kan anses som en svaghet att en sådan omfattande reform inte kan effektmätas, vare sig beträffande arbetsmiljö, trivsel, kvalitet eller totalekonomi. Det kan också konstateras att Sollefteå är den enda kommunen i landet som har denna typ av förmån kvar trots att flera andra provat utan att se positiva effekter och därför avslutat detta.

Det nya normala

Pandemins effekter på den kommunala vården och omsorgen har varit monumental. Under tre år har personalen utsatts för stora påfrestningar, all verksamhetsutveckling har fått stå tillbaka samtidigt som kostnaderna för verksamheten har skenat iväg. Det kan det se ut som att ramarna för verksamheten har ökat men de är en följd av kostnader som tidigare antingen inte fanns eller inte fanns i lika stor omfattning.

En analys av pandemins kostnadseffekter har genomförts och den visar ett nytt sk. normalläge med en ökad kostnad på 9 miljoner. Dvs. en vardag som inte innehåller någon utbrottssituation av covid-19 smitta. Om pandemin pågår med nuvarande antal smittade (ca 5-10 patienter per vecka) ökar kostnaderna väsentligt. De ökade kostnaderna ligger främst i de arbetssätt som behövs för att inte sprida smittan mellan olika patienter samt den stora smittspårningen som sker vid varje utbrott.

God och nära vård

God och nära vård kan beskrivas som ett övergripande mål för den nationella omställning som sker inom hälso- och sjukvård i Sverige. Omställningen syftar till att vården ska vara personcentrerad dvs utgå från individens behov och förutsättningar. Den närmsta vården ska patienten/brukaren ge sig själv, sk egenvård, med stöd av kommun och region. Omställningen ska bidra till att mer vård ges nära den enskilde, i dennes hem eller på hälsocentral/mottagning och mindre vård ska ges på sjukhus.

För kommunerna innebär detta att fler patienter/ brukare vistas i sitt hem med större behov av vård och omsorg och därför kommer behoven av kommunens insatser att öka. Omställningen syftar också till att fler insatser ska vara förbyggande, hälsofrämjande och proaktiva vilket kommer att utgöra en utmaning, att samtidigt som en, i hög grad reaktiv vård och omsorg bedrivs, ställa om till en proaktiv, hälsofrämjande vård och omsorg.